Origo foresees a bleak future while expressing deep concerns about the state of our world. Business as usual.
Wazzup hamstaz?
Är det inte typiskt att man bara har tid att skriva nåt när man inte har nåt att skriva om? När det dessutom tar 4 dagar att skriva klart ett inlägg, som läses av 0,41 personer, då undrar man varför man håller på.
(Förra)Veckan i övrigt har varit en av de softaste på flera tidsåldrar, det gäller bara att unna sig en sovmorgon då och då. Bra uppvärmning inför nästa (nuvarande) vecka, som i sin tur är en av de värsta i jordens historia.
Det här med jämn fördelning har inte riktigt nått fram till det svenska skolsystemet. Phoosh!
En fördel är att man får lite oanvänd lektionstid över till att hitta på egna religioner samt dissa andras. Så nu har man ett eget evangelium, inte alla som har det! Alla religioner med självrespekt måste ju även ha en helig plats, men alla ställen är upptagna och alla som råkade välja samma plats krigar om dem... Så vi löste problemet med att välja Slaka, garanterat ledigt och garanterat konkurrensfritt!
Det finns en risk att känslan i bakhuvudet av allmän höstdepression utvecklar sig till så kallat "allmänt emo-tillstånd", därför ger jag härmed alla som se mig deprimerad tillstånd att ge mig en mental örfil och försöka få upp mig ur träsket. Det har liksom glidit fram bakom hörnet och givit en rad irriterande symptom; allmän trötthet, jag tänker för mycket, ingen musik är bra längre, jag gör aldrig klart saker och kan inte ens vara sarkastisk eller cynisk längre.
Antingen håller jag på att få en vinterdepression, eller så finns det någon där uppe som hatar mej.
By the way, vi kan ta och reda ut begreppen lite apropå emo, mest föra tt visa världen att jag faktiskt har en bakgrund och inte bara, som resten av världen, ogillar människor med konstiga kläder som gråter mycket (låter som 70-talets unisex-velourfarsor btw):
Musikgenren emo föddes på 80-talet bland några hardcore-snubbar som på ett ytterst konstnärligt sätt bestämde att musiken och texterna skulle bygga på och handla om känslor. Kort sagt: det var ett jädra skrikande. Missförstå mej inte, hardcore kan vara helt ok, men det känns lite konstigt när skrikandet handlar om ångest istället för typ kapitalismens principer eller liknande.
Enligt omvärldens fysiska lagar om förändring (typ Newton's 16:e eller nåt), så betyder "utveckling" i nittiofem fall av hundra fall "försämring", vilket självklart gällde även emo. Så efter ett nittiotal där utvecklingen mest gått mot mer skrik och mindre känslor, fick sedan skivbolagen upp ögonen för genren, antagligen eftersom de behövde någon sorts motpol till all meningslös och glad musik de redan hade. Det känns som om de tappade mig på vägen, men borde de inte lämnat allt och låtit skiten dö ifred?
Självklart inte, så de gav oss genomkommersialiserad, degenererad, massproducerad låtsasmusik av band som mest gick ut på mascara och radiospeltid.
När jag är på mitt mest samhällskritiska humör tänker jag ibland att samhället vill undvika att de fjortonåringar som har ett behov av att känna sig alternativa hamnar i de kretsar man kan kalla "samhällsomstörtande". Vad gör vi? "Ge dem Tokio Hotel och Fallout Boy och låt dem se ut som motsatt kön så blir de nog nöjda." GAAH!
Det är såna här saker som får mig att önska att min ställning längst upp i samhället var fysisk och inte bara mental. Eller också att motorsågar var mer accepterade på allmän plats, kan inte bestämma mig.
Kan inte låta bli att citera mig själv; "Jag gillar världen. Den är så tacksam att ogilla."
Att få uppmaningen "Säg nåt cyniskt!" tre gånger per dag är sannerligen utvecklande!
Innan jag blir alltför mycket missförstått geni tror jag vi tar och avslutar här. Men kom ihåg, vill ni ha en gratis femminutersföreläsning om i stort sett vad som helst så finns jag alltid här för er, även irl. Det är bara att ta upp ämnet i samma rum som jag.
Ha ett trevligt liv. Ses inom ett år i alla fall.
Dagens bästa: Det är fredag, och dessutom bara en vecka kvar till lov!
Dagens sämsta: Bristen på språklig kompetens hos dagens ungdom. Sär skrivning, avsaknad av kommatering samt allmän inferiority får mig att kräva utbildningen "Språkvårdare, inriktning Besserwisser, 250 poäng" på samtliga lärosäten i riket å det snaraste!
Dagens musik: Lightyear - Pre-teen Propaganda
Now that's some music I tell ya! Går rätt in på topp fem på listan "bästa låtar jag hört i år". Synd bara att den inte går att få tag på nånstans.
Slutsats: skacore (mestadels amerikansk genre) + britter = awesome. Fast det kunde man ju räkna ut innan.
Är det inte typiskt att man bara har tid att skriva nåt när man inte har nåt att skriva om? När det dessutom tar 4 dagar att skriva klart ett inlägg, som läses av 0,41 personer, då undrar man varför man håller på.
(Förra)Veckan i övrigt har varit en av de softaste på flera tidsåldrar, det gäller bara att unna sig en sovmorgon då och då. Bra uppvärmning inför nästa (nuvarande) vecka, som i sin tur är en av de värsta i jordens historia.
Det här med jämn fördelning har inte riktigt nått fram till det svenska skolsystemet. Phoosh!
En fördel är att man får lite oanvänd lektionstid över till att hitta på egna religioner samt dissa andras. Så nu har man ett eget evangelium, inte alla som har det! Alla religioner med självrespekt måste ju även ha en helig plats, men alla ställen är upptagna och alla som råkade välja samma plats krigar om dem... Så vi löste problemet med att välja Slaka, garanterat ledigt och garanterat konkurrensfritt!
Det finns en risk att känslan i bakhuvudet av allmän höstdepression utvecklar sig till så kallat "allmänt emo-tillstånd", därför ger jag härmed alla som se mig deprimerad tillstånd att ge mig en mental örfil och försöka få upp mig ur träsket. Det har liksom glidit fram bakom hörnet och givit en rad irriterande symptom; allmän trötthet, jag tänker för mycket, ingen musik är bra längre, jag gör aldrig klart saker och kan inte ens vara sarkastisk eller cynisk längre.
Antingen håller jag på att få en vinterdepression, eller så finns det någon där uppe som hatar mej.
By the way, vi kan ta och reda ut begreppen lite apropå emo, mest föra tt visa världen att jag faktiskt har en bakgrund och inte bara, som resten av världen, ogillar människor med konstiga kläder som gråter mycket (låter som 70-talets unisex-velourfarsor btw):
Musikgenren emo föddes på 80-talet bland några hardcore-snubbar som på ett ytterst konstnärligt sätt bestämde att musiken och texterna skulle bygga på och handla om känslor. Kort sagt: det var ett jädra skrikande. Missförstå mej inte, hardcore kan vara helt ok, men det känns lite konstigt när skrikandet handlar om ångest istället för typ kapitalismens principer eller liknande.
Enligt omvärldens fysiska lagar om förändring (typ Newton's 16:e eller nåt), så betyder "utveckling" i nittiofem fall av hundra fall "försämring", vilket självklart gällde även emo. Så efter ett nittiotal där utvecklingen mest gått mot mer skrik och mindre känslor, fick sedan skivbolagen upp ögonen för genren, antagligen eftersom de behövde någon sorts motpol till all meningslös och glad musik de redan hade. Det känns som om de tappade mig på vägen, men borde de inte lämnat allt och låtit skiten dö ifred?
Självklart inte, så de gav oss genomkommersialiserad, degenererad, massproducerad låtsasmusik av band som mest gick ut på mascara och radiospeltid.
När jag är på mitt mest samhällskritiska humör tänker jag ibland att samhället vill undvika att de fjortonåringar som har ett behov av att känna sig alternativa hamnar i de kretsar man kan kalla "samhällsomstörtande". Vad gör vi? "Ge dem Tokio Hotel och Fallout Boy och låt dem se ut som motsatt kön så blir de nog nöjda." GAAH!
Det är såna här saker som får mig att önska att min ställning längst upp i samhället var fysisk och inte bara mental. Eller också att motorsågar var mer accepterade på allmän plats, kan inte bestämma mig.
Kan inte låta bli att citera mig själv; "Jag gillar världen. Den är så tacksam att ogilla."
Att få uppmaningen "Säg nåt cyniskt!" tre gånger per dag är sannerligen utvecklande!
Innan jag blir alltför mycket missförstått geni tror jag vi tar och avslutar här. Men kom ihåg, vill ni ha en gratis femminutersföreläsning om i stort sett vad som helst så finns jag alltid här för er, även irl. Det är bara att ta upp ämnet i samma rum som jag.
Ha ett trevligt liv. Ses inom ett år i alla fall.
Dagens bästa: Det är fredag, och dessutom bara en vecka kvar till lov!
Dagens sämsta: Bristen på språklig kompetens hos dagens ungdom. Sär skrivning, avsaknad av kommatering samt allmän inferiority får mig att kräva utbildningen "Språkvårdare, inriktning Besserwisser, 250 poäng" på samtliga lärosäten i riket å det snaraste!
Dagens musik: Lightyear - Pre-teen Propaganda
Now that's some music I tell ya! Går rätt in på topp fem på listan "bästa låtar jag hört i år". Synd bara att den inte går att få tag på nånstans.
Slutsats: skacore (mestadels amerikansk genre) + britter = awesome. Fast det kunde man ju räkna ut innan.
Kommentarer
Trackback
